Tankar i Skymningslandet

5 över 23:30! Tjugofem i tolv på natten, på ett lakan bredvid katten ligger mor och dotter Öhman, som två änglar i mitt ögas omfång. I sidoseendet, i periferin ligger de och myser som bara ett mamma och ett barn kan göra.

Själv ligger jag på mage, som en annan fjortis med laptopen framför mig och knackar ner en massa meningslösa tankar som jag ändå säkert glömt i morgon bitti. Men det kanske är lika bra att skriva av sig innan det är dags att kliva på återtåget till Hell Valley för ännu ett arbetspass à 24 timmar.

Men kanske har jag gjort mig förtjänt av att vara fjortis. Att vara nördig o blogga en stund, twittra någon rad, kolla mailen, like-a vad som like-as bör på Facebook och sedan kyssa mina tjejer godnatt och slumra några timmar. How about that?! Sounds like a plan!

Om ryggont:

Av all fysisk smärta jag själv hittills utstått så tror jag inte att jag vet någon smärta värre än när ryggen smärtar ihop sig. I bästa fall lyckas jag svära mig blå och gråta blod medan jag tar itu med dagens alla bestyr. Värken är värre än den hårdaste pungspark och jag känner mig begränsad i vad jag än gör.

Ryggont är ett jäkla aber! Irriterar som en envis geting i juli och värker som tusen små epiduralnålar (jotack, jag har gjort en lumbarpunktion så jag kan allt relatera till epiduralbedövningsnålssmärta).

Men vad som just nu känns värst är att jag vet så väl att jag har det onödiga ryggontet pga att jag burit runt Lia (min käraste dotter) på axeln och belastat nacke, rygg och skuldror in absurdum. Så jag känner mig heldum! Nu ska jag sluta klaga. Gnällbloggar är för överklassen (kolla in Katrin Nazütomierzka eller någon av de andra gökarna för vidare gnällande eller rentav trevligheter)!

I skuggan av Kvällsöppet!

Som en diskussion i Big Brother-huset. Gårdagens Kvällsöppet i TV4, alltså. Tung debatt om amning; Förespråkare mot "njae-sägare", Cissi Wallin med Ipaden i högsta hugg (hur hon lyckas med konststycket att twittra, snacka o leda ett teveprogram samtidigt är faktiskt rätt imponerande - eller så är jag bara för mycket man) och snyfthistorier blandas upp med otåliga rojalister som väntar på att få säga sitt om bevarandet av den schwenska monarkin. Jag anser själv att amning är likamed utfodring; ett barn får sin föda, sin närhet och tröst. Mammas bröst blir tryggheten i den stora världen. De barn som inte ammas får sin näring, tröst o trygghet via en nappflaska och kan kanske utfodras av såväl mamma som pappa. Men här finns heller inget rätt eller fel. Bäbis önskar äta och då ska bäbis FÅ äta. Du som stör dig på eller obehagas av bröst och bäbisar - what's the matter? Går du igång, eller? Jag menar alltså att om amning ses som något perverst är det nog snarare åsiktsinnehavarens sexuella referenser som spökar. OCH! Debatten kukar ur, å det absurdaste när feminism åberopas och det hävdas att män och fäder skulle diskrimineras pga amning(?)! Jag ser det så här: Min dotter helammas, av sin mamma, min fru. Aldrig har jag ens i min vildaste fantasi (och mina fantasier kan vara rätt vilda) ansett mig själv vara diskriminerad för att jag är född outrustad med en riklig mjölkproduktion i bröstkörtlarna. Jag skulle aldrig vilja amma min dotter, jag skulle aldrig lägga henne till mitt bröst för någon sjuk "jämställdhets" skull eller ens "for the sake of bounding". Så nu sitter jag med en Ipad-knockoff i högsta hugg och beklagar mig i skuggan av gårdagens Kvällsöppet, där debatten var som en diskussion i Big Brother-huset. Jag tänker att amning är bra och att jämställdhet kan dras in absurdum. Lika lön och lika värde men för helsicke: ICKE LIKA ANATOMI!


RSS 2.0