Om ryggont:

Av all fysisk smärta jag själv hittills utstått så tror jag inte att jag vet någon smärta värre än när ryggen smärtar ihop sig. I bästa fall lyckas jag svära mig blå och gråta blod medan jag tar itu med dagens alla bestyr. Värken är värre än den hårdaste pungspark och jag känner mig begränsad i vad jag än gör.

Ryggont är ett jäkla aber! Irriterar som en envis geting i juli och värker som tusen små epiduralnålar (jotack, jag har gjort en lumbarpunktion så jag kan allt relatera till epiduralbedövningsnålssmärta).

Men vad som just nu känns värst är att jag vet så väl att jag har det onödiga ryggontet pga att jag burit runt Lia (min käraste dotter) på axeln och belastat nacke, rygg och skuldror in absurdum. Så jag känner mig heldum! Nu ska jag sluta klaga. Gnällbloggar är för överklassen (kolla in Katrin Nazütomierzka eller någon av de andra gökarna för vidare gnällande eller rentav trevligheter)!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0